jag är en rubrikhatare
God kväll!
Det här har varit en skön dag, med lagom lite att göra and i liiiiike it! Jag lunkade omkring inomhus i nattlinne, mjukisbyxor, tjocktröja och ulltofflor fram till halv fyra eller något då jag tog på mig lite varmare kläder för att gå ut en liten sväng. Så himla skönt! Min gamlagamla mp3-spelare som jag har upptäckt igen på äldre dar fick följa med ut och därifrån strömmades det gamla lovsånger som jag nästintill hade glömt bort men kunde ändå, så där gick jag för mig själv på berget, förundrades över hur vackert allt är och sjöng lovsånger. Underbart!
När jag kom tillbaka var det hög tid att fixa till sig litegrann eftersom Bellup med paranteser skulle komma hit, det blev mat och buzz-spelande som var ganska roande faktiskt. De vände dock näsorna hemåt för sisådär en timmasen och sen dess har jag suttit här.
Okej, min kamera KAN vara bra lite då och då. Idag hade den en dålig dag men jag bjussar på lite bilder ändå!
Se, så vackert det är!
enormt kallt, dessutom råkade smartasset själv trampa ner i djup snö och blev snöig o blöt på hela vaderna, cleaver!
Hittade faktiskt en grej på stan igår, den här grejen från Gina. Hade på mig den ikväll och tänkte ta en bild. Har nog inte berättat här att jag har ett år utan smink, och idag hade jag en såndär ful-dag, därför ödslade jag ingen tid på att försöka se bra ut på kort, det kändes bara överflödigt ;)
Hade som sagt en ful-dag, kom på mig själv med att stå och posa i en skitig spegel och insåg hur fjantigt det var, därför skulle jag försöka bli ful snabbt istället.. Tråkigt att den blev suddig och ful. Haha!
Den här bilden hade också kunnat bli en riktig hit om den inte hade blivit sjukt suddig bara för att jag försökte skynda mig på två sekunder. Haha!
det gör ont.
Jag förstår inte hur snabbt allt har kunnat hända, det gör så ont. Så ont. Jag önskar att det bara gick dra ett streck över allt som hänt, att jag bara kunde glömma. Att mina känslor bara kunde försvinna, de förstör bara.
Jag som inte mådde bra innan lovet, stress och magkatarr. Jag sa till alla att det säkert skulle gå över på lovet, för då behöver man inte tänka så mycket och man behöver inte känna någon press. Men oj så fel jag hade, det är precis vad jag gör. Jag tänker helt enormt mycket och känner press över att bara inse, glömma och gå vidare. Jag vill inte börja någon himla skitskola. Inte nu! Jag fixar inte det.
Jag vill bara gråta, gråta och gråta. Är det inte lite fel att det känns bra att gråta? Jag är rädd för att komma tillbaka till skolan. Att känna sig tvungen att berätta vad som har hänt för vännerna som man innan lovet berättade för hur lycklig man var.
Min vikt skrämmer mig också. Härromdagen ställde jag mig på vågen och insåg att jag hade gått ner ungefär två och ett halv kilo under jullovet, men jag tänkte "sålänge den visar mer än femtio så är det lugnt, då behöver jag inte oroa mig.", idag visade den dock mindre. Jag är rädd. Jag vill inte att det här ska påverka mig så fruktansvärt. Jag förstår inte hur mycket en människa man känt så kort tid kan betyda för en. Det är galet. G a l e t.
Det gör så ont, jag saknar dig och vill bara höra något från dig.
Jag var bara tvungen att skriva av mig, om det är någon som läser det här så är det okej att tycka att jag är patetisk, men jag var tvungen.
åttonde januari
Okej, det är fel att säga god morgon när klockan är närmare två, men det är så det blir när det är lov! Fast när jag tänker efter så vaknade jag faktiskt för två timmar sen, som ungefär varje dag under lovet. Skönt kallar jag det! Hur underbart är det inte att kunna ligga och läsa i en timme innan man går vidare till duschen för att därefter äta frukost efter ett någon gång. Mmm, lovely!
Är sjukt osugen på att bara gå fram och tillbaka av rastlöshet här inne idag, därför lyckades jag övertala mamma och min lillasyster att följa med mig in till stan. Hoppas att jag inte smittar bara! Det är sjukt, jag har inte varit på stan efter jul någonting alls, därför har jag ett enormt sug nu. Känner jag mig själv rätt kommer jag dock inte köpa något ändå, men det är ju bara ekonomiskt ;)
Har förvirrande tankar även idag, fast jag känner mig galet mycket lugnare. Jag har insett på riktigt (tror jag) att allt kommer bli bra, att allt kommer lösa sig.
tankar
Det finns dagar då det inte händer så mycket alls. Idag är en sån dag. Jag blev förkyld efter den underbara nyårskonferensen Unite och det blev inte bättre av att jag och min vän Julia tog en promenad från centrum till henne på ungefär 40 minuter i femton minusgrader eller något i förrgår! Men trevligt var det. Konstigt hur galet mycket en relation mellan två människor kan ändras av bara ett "jag förlåter dig!", och det är positivt! Vi har gått igenom mycketmycket tillsammans fast ändå absolut inte tillsammans, och jag måste säga att det är otroligt intressant att höra massa grejer ur ett annat perspektiv. Nu skrattar jag bara åt allt, för det är så patetiskt. Och jag gillar henne!
Hur som helst så är det här en dag då man hinner tänka otroligt mycket. Vad? Hur? När? Varför? Tänk om..? (och nej, jag tänker aldrig tänk om!). Tankar flyger huller om buller. Kärlek, skola, efter skolan? Varför? Är det rätt? Vad ska jag göra?
Och tankarna lär inte ta slut bara sådär, jag får helt enkelt (nej, inte helt enkelt..) inse att allt som händer är bäst för mig, jag litar på att Gud har en plan för allt jag oroar mig för och jag vill bara lägga det i Hans händer, så jag kan känna trygghet.
Nu får det vara nog, det är ingen som begriper detta ändå, inte ens jag. Nej hörrni, detta ska bli ett bra år. Right?
Jag och min syster Pauline julafton-09 :)
