åh, jag har så sjukt tråkigt. och när man har tråkigt kommer alla minnen fram, så jobbigt!
just nu sitter jag och lyssnar på en asfin låt (säger inte vilken pga vissa skäl).. som en väldigt speciell människa skickade till mig, en kille. som jag råkade bli kär i, vilket jag berättade för honom. det var så sjukt osmart av mig, för ingenting blev som förut efter det. jag sa senare till honom att jag inte alls var kär i honom, utan att det säkert bara var något jag hade trott, eller så.. så sa jag bara för att jag ville att allt skulle bli som förut, jag ville inte att våran vänskap skulle förstöras pga att jag blev kär. men nu känns allt bara så himla fel. jag tänker på honom jämt, och han tror självklart att jag inte är kär i honom. meeen, åh. jag vet inte vad jag ska göra.
när jag lyssnar på den här låten kommer alla minnen tillbaka, allt som hände innan jag sa dom där orden.. "jag tror att jag gillar dig.", innan det var allt så himla annorlunda.
varför, varför, varfööör blev det såhär?
varför berättade jag det? kunde jag inte bara hållt det för mig själv?
det räckte väl med att mina kompisar visste det? och att jag blev glad såfort jag såg honom, det behövde väl inte bli något? jag skulle inte sagt något. jag får en såndär härlig känsla när han kommer in på msn, jag blir jätteglad. meeeeen, ååååh vad jobbigt!
oj, den här låten var lång märkte jag. nio minuter.. uh, jag gråter nästan. himla skitskitskit!
Kommentarer
just nu sitter jag och lyssnar på en asfin låt (säger inte vilken pga vissa skäl).. som en väldigt speciell människa skickade till mig, en kille. som jag råkade bli kär i, vilket jag berättade för honom. det var så sjukt osmart av mig, för ingenting blev som förut efter det. jag sa senare till honom att jag inte alls var kär i honom, utan att det säkert bara var något jag hade trott, eller så.. så sa jag bara för att jag ville att allt skulle bli som förut, jag ville inte att våran vänskap skulle förstöras pga att jag blev kär. men nu känns allt bara så himla fel. jag tänker på honom jämt, och han tror självklart att jag inte är kär i honom. meeen, åh. jag vet inte vad jag ska göra.
när jag lyssnar på den här låten kommer alla minnen tillbaka, allt som hände innan jag sa dom där orden.. "jag tror att jag gillar dig.", innan det var allt så himla annorlunda.
varför, varför, varfööör blev det såhär?
varför berättade jag det? kunde jag inte bara hållt det för mig själv?
det räckte väl med att mina kompisar visste det? och att jag blev glad såfort jag såg honom, det behövde väl inte bli något? jag skulle inte sagt något. jag får en såndär härlig känsla när han kommer in på msn, jag blir jätteglad. meeeeen, ååååh vad jobbigt!
oj, den här låten var lång märkte jag. nio minuter.. uh, jag gråter nästan. himla skitskitskit!
Trackback
